Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
med psalmer eller predikningar på sina läspande
tungor. Derför blef det ingenting af dessa försök,
utan Hanna satte korken i sitt bläckhorn och sade
under ett anfall af mycket helsosam ödmjukhet:
"Jag kan ingenting; derför skall jag vänta tills
jag lärt mig någonting innan jag härnäst försöker,
och under tiden skall jag "sopa gatan", om jag ej
kan göra någonting bättre — så är det åtminstone
hederligt." Detta beslut visade således, att hennes
andra fall nedför bönstjelken hade gjort henne något
odt.
i Medan dessa inre hvälfningar gingo för sig,
hade hennes yttre lif varit lika verksamt och. utan
händelser som vanligt; och om hon ibland såg all-
varsam eller litet ledsen ut, var det ingen, som
märkte det, utom professor Bhaer. Han gjorde det
så lugnt, att Hanna aldrig visste, att han gaf akt
på henne för att se, om hon tagit åt sig och dragit
fördel af hans klander; men hon bestod profvet och
han var nöjd, ty fastän de ej hade utbytt ett enda
ord, visste han, att hon hade upphört att skrifva.
Han gissade sig till, att så var, icke blott utaf det
faktum, att hennes högra pekfinger icke längre var
bläckig, utan emedan hon nu tillbragte aftnarne der
nere och icke mera träffades på tidningskontoren och
studerade med ett outtröttligt tålamod, som öfver-
tygade honom, att hon nu var fast besluten att sys-
selsätta sitt sinne med någonting som var nyttigt om
än icke roligt.
Han hjelpte henne på många sätt och bevisade
sig vara en sann vän, och Hanna var lycklig; ty
medan hennes penna fick hvila, lärde hon andra
ämnen, än blott tyska, och lade grunden till sitt eget
lifs sensationsroman. |
Det var en lång och behaglig vinter, ty hon
lemnade icke mrs Kirke förrän i Juni. Alla tycktes
ledsna, då den tiden kom; barnen voro otröstliga, och
mr Bhaers hår stod rakt upp öfver hela hufvudet —
Alcott. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
