- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
183

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

och kan genast sättas i verket," sade mr Laurence, i
det han fattade tag i Laurie, liksom han hade fruktat,
att han skulle gå ifrån honom såsom hans far förut
hade gjort.

"Nåväl, sir, hvad är det?" frågade Laurie, i det
han satte sig ned utan minsta tecken till intresse i
hvarken utseende eller röst.

«Det är affärer i London, som behöfva ses efter;
jag hade tänkt, att du skulle taga dem om hand;
men jag gör det bättre sjelf, och här hemma kan
Brooke mycket väl sköta om allting. Mina kom-
panjoner göra ju nästan allt, jag fortsätter blott, tills
du kan taga min plats, och jag kan vara borta när
som helst."

«Men ni afskyr resor, sir, och vid er ålder kan
jag icke be er derom,” sade Laurie, som var tacksam
för hans uppoffring, men som mycket hellre ville fara
ensam, ifall han skulle resa.

Mr Laurence visste detta alltför väl, och önskade
på det allra högsta att förekomma det, ty den sinnes-
stämning, hvari han nu fann sin sonson, hade öfver-
tygat honom, att det icke skulle vara klokt att nu
öfverlemna honom åt hans egna planer. Mr Laurence
qväfde derför den helt naturliga saknad, som han
erfor vid tanken på att lemna all hemmets trefnad
och beqvämlighet, och sade beslutsamt:

Var du lugn, jag är icke lastgammal ännu.
Jag riktigt njuter af tanken att få resa, och det skall
göra mig godt, och mina gamla ben skola icke lida
deraf, ty att resa nu för tiden är nästan lika så lätt
som att sitta 1 en stol."

Laurie gjorde en häftig rörelse, som tycktes ut-
trycka, att hans stol icke var lätt eller att han icke
tyckte om planen, och detta kom den gamle herrn
att hastigt tillägga:

"Jag ämnar ej bli dig någon bör da eller till besvär;
jag reser derför, att jag tror, att du skulle känna dig
lyckligare, än om jag blir lemnad ensam hemma.
Jag tänker inte stryka omkring med dig, utan låter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free