Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
196
«Jag skall först fara till bankiren ’och höra efter
bref och sedan till Slottsberget. Utsigten är så vacker,
och jag tycker om att mata påfåglarne. Har ni
någonsin varit der?"
«Ja, ofta, för några år sedan; men jag vill gerna
se det om igen."
Berätta mig nu någonting om er sjelf. Det
sista jag hörde om er, var genom er farfar, som skref,
att han väntade er från Berlin"
«Ja, jag tillbragte en månad der och reste sedan
till honom i Paris, der han bosatt sig för vintern.
Han har vänner der och trifyes utmärkt väl, emedan
det är så mycket, som roar honom, och jag kommer
och far, och vi ha det utmärkt trefligt.’"
«Då ha ni det riktigt angenämt," sade Amy,
som saknade någonting i Lauries sätt, fastän hon
icke kunde säga, hvad det var.
«Ja, ser ni, farfar afskyr att resa, och jag afskyr
att hålla mig stilla, och derför följer hvar och en af
oss sin smak utan att på något sätt störa den andre,
Jag är ofta hos honom, och han tycker om att höra
mina äfventyr, och jag njuter af att känna, att någon
gläder sig åt att se mig, då jag kommer tillbaka från
mina vandringar. Här är ett smutsigt gammalt hål,
eller hur?" sade han med en fnysning af afsky, just
som de foro längs boulevarden af "Place Napoleon”
i gamla staden.
Smutsen är pittoresk, derför tänker jag icke
på det. Floden och kullarne äro hänförande, och de
små bitar man ser af de trånga korsgatorna utgöra
min förtjusning. Nu måste vi vänta litet för att låta
den der processionen gå förbi; han går till St. Johans
kyrka."
Under det Laurie helt sorglöst gaf akt på pro-
cessionen och såg på presterna under deras himlar,
och på de i hvita slöjor klädda nunnorna, som buro
tända vaxljus samt ett annat brödraskap, klädt i blått,
som sjöngo, då de gingo förbi, såg Amy noga på
Laurie och kände härvid en slags ny skygghet stjäla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
