Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
rummet, liksom skamflat öfver sin barnsliga önskan att
göra sin första uppenbarelse så intagande som möjligt.
Men nu hände det sig så, att hon icke kunde handlat
klokare, ty Laurie kom just in i detsamma, men så
tyst, att hon icke hörde honom, och just som hon
stod vid det fjermaste fönstret med hufvudet litet
vändt åt sidan och med ena handen hållande upp
sin klädning, åstadkom den hvita smärta figuren emot
den röda gardinen samma utmärkta effekt, som en
väl placerad staty.
"God afton, Diana!" sade Laurie med denna
gillande blick, som hon tyckte om att se i hans ögon,
då de hvilade på henne.
"God afton, Apollo!" svarade hon leende — ty
äfven han hade en idealisk hållning — och tanken
på att vid en så vacker mans arm träda in i bal-
salen, kom Amy att från sitt innersta hjerta känna
medlidande med de fyra fula mamsellerna Davis.
"Här äro edra blommor! Jag har sjelf bundit
buketten, emedan jag kom ihåg, att ni ej tycker om
hvad Elsa kallar sockertoppsbukett," sade Laurie,
räckande henne en utsökt bukettien vacker bukett-
hållare, på hvilken hon länge gått och spekulerat vid
sina dagliga promenader förbi Cardiglias fönster.
"Så snäll ni är!" utropade hon tacksamt; "om
jag hade vetat af, att ni skulle komma, så skulle jag
haft någonting i beredskap åt er i dag — fastän ej
så vackert som detta, fruktar jag."
"Tack! Det är ej så vackert, som det borde
vara, men ni har förskönat det," sade han, då hon
knäppte silfverarmbandet om sin handled.
"Var god och säg inte så!"
"Jag trodde, att sådane saker just voro i er
smak."
"Icke då ni säger dem, det låter så onaturligt,
och jag tycker långt bättre om edra gamla osminkade
artigheter."
"Det gläder mig," svarade han med en blick af
lättnad; sedan knäppte han hennes handskar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
