- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
221

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

221

«Men han skriker sig sjuk," invände Margret,
som förebrådde sig, att hon hade öfvergifvit sin
gosse.

«Nej, det gör han icke, han är så trött, att han
snart somnar, och då är saken uppgjord, ty han skall
förstå den lexa, som han nu fått, men blanda dig
icke i detta, jag skall nog sköta honom."

«Han är mitt barn, och jag kan icke tillåta, att
hans sinne qväses med hårdhet."

«Han är mitt barn, och jag vill ej, att hans lynne
skall bli förderfvadt genom efterlåtenhet. Gå ned,
min vän, och lemna gossen åt mig.”

Då John talade -med denna herskareton, lydde
Margret alltid, och hon ångrade aldrig sin lydnad.

<Ack, låt mig blott ge honom en kyss, John!”

«Ja visst! Demi, säg god natt till mamma och
låt henne sedan gå att hvila, ty hon är så trött utaf
att hela dagen se efter dig."

Margret påstod alltid, att det var den kyssen,
som vann segern, ty sedan hon kysst Demi, gret han
mera stillsamt och låg fullkomligt stilla på sängbotten,
dit han hade rullat sig under sin själskamp.

«Stackars lilla barn! Han är alldeles uttröttad
af sömn och gråt; jag skall breda på honom och
sedan gå och lugna Margrets hjerta," tänkte John, i
det han kröp upp på sängkanten, troende sig finna
sin uppstudsige arfvinge sotvande.

Men det var han ej, ty i samma ögonblick, som
hans far såg på honom, öppnades Demis ögon, hans
lilla haka började darra, och han sträekte upp armar-
ne i det han med en ångerfull hickning sade:

«Ja & ”näll nu."

Sittande på trappan utanför, undrade Margret
på den långa tystnaden, som följde på allt skriket,
och sedan hon hade inbillat sig alla slags omöjliga
olyckshändelser, smög hon sig in i rummet för att
lugna sin oro. Demi låg djupt insomnad, men icke
i sin vanliga ställning, som en klufven örn, utan i en
underkufvad krökt, och hårdt omsluten af sin fars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free