Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Så nedplumpade, suddiga, fulla med fel och matta
dessa rader än voro, framkallade de likväl ett uttryck
af outsäglig glädje i Bettys ansigte, ty en af hennes
sorger hade varit, att hon hade gjort så litet; men
dessa verser tycktes försäkra henne, att hennes lif
icke varit gagnlöst, att hennes död icke skulle med-
föra den förtviflan, som hon fruktade. Medan hon
satt med det hopvikna papperet mellan händerna,
föll den utbrända trädkubben isär. Hanna störtade
upp, lagade om elden och smög sig fram till Bettys
säng i förmodan att hon sof
«Jag sofver icke, men jag är så lycklig, älskade
syster. Se, jag fann dessa verser och läste dem; ty
jag visste, att du ej skulle bli ledsen deröfver. Har
jag varit allt detta för dig, Hanna?" frågade Betty
med ett ödmjukt,tankfullt allvar.
«0, Betty, du har varit så mycket, så mycket!"
utropade Hanna och lade sitt hufvud på kudden bred-
vid systerns.
<Då känner jag som om jag ej lefvat förgäfves.
Jag är icke så god som du gör mig, men jag har
försökt att göra det rätta, och nu, då det ändock är försent
att börja försöka att göra det bättre, är det en
sådan tröst att veta, att någon älskar mig så högt
och att jag gjort hvad jag förmått.”
«Mera än någon i verlden, Betty! Förr trodde
jag, att jag icke skulle kunna låta dig gå bort; men
nu håller jag på att lära mig inse, att jag icke
förlorar dig, att du skall vara mera hos mig än
någonsin och att döden icke kan skilja oss, fastän det
synes så.” i
«Ja, jag vet, att den icke kan det, och jag fruk-
tar honom ej längre; ty jag är viss om, att jag likväl
skall vara din Betty, som älskar och hjelper dig mer
än någonsin. Du måste taga min plats, Hanna, och
vara allt för pappa och mamma, då jag är borta. De
skola vända sig till dig — öfvergif dem icke då, och
om det är svårt att arbeta ensam, så kom ihåg, att
jag icke glömmer dig, och att du skall bli lyckligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
