Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
seende med alla hans utsväfningar, hurudana de än
voro, tills han hade öfvervunnit dem. Han kände, att
hans försmådda kärlek nu var död, och, fastän han
aldrig skulle upphöra att ständigt sörja, fanns det lik-
väl ingen anledning för honom att skrytsamt bära
sorgdrägt. Hanna ville inte älska honom, men han
skulle kanske förmå henne att högakta och beundra
honom genom att göra någonting, som kunde bevisa,
att en flickas "nej" icke hade förstört hans lif. Han
hade alltid tänkt att göra någonting, och Amys råd
var alldeles obehöfligt. Han hade blott uppskjutit
detta, tills hans förkolnade känslor blefvo anständigt
begrafna; men, så snart detta var gjordt, kände han,
att han var färdig att "dölja sitt sargade hjerta och
likväl arbeta sig fram",
Liksom Goethe, hvilken, då han hade någon sorg
eller glädje, genast besjöng den, så beslöt äfven Lau-
rie att balsamera sin kärleks-sorg i musik och kom-
ponera ett requiem, hvilket skulle sönderslita Hannas
imre och smälta hvarje åhörares hjerta. Nästa gång
derföre som den gamla gentlemannen fann honom vara
orolig och vresig och bad honom resa igen, for
han till Wien, der han hade musikaliska vänner, och
började arbeta med det fasta beslut att utmärka sig.
Men antingen sorgen var för stor för att förenas med
musik eller musiken för eterisk för att upplyfta en
dödlig sorg, så upptäckte han snart, att detta requiem
för det närvarande var öfver hans förmåga. Det var
tydligt, att hans själ ännu icke var i stånd att arbeta,
och att hans ideer behöfde blifva klarare; ty ofta,
midt under en klagande ton, brukade han ertappa sig
gnolande på en dansmelodi, som lifligt återkallade
julbalen i Nizza —— isynnerhet den store fransmannens
bild — och åstadkom för ögonblicket en lång paus i
den tragiska kompositionen.
Sedan försökte han med en opera, ty ingenting
syntes omöjligt i början — men här öfverfölls han
åter af oförutsedda svårigheter. Han ville göra Hanna
till hjeltinna och anstränga sitt minne för att blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
