- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
254

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254

ske det är snillet, som sjuder — och då skall jag
låta det sjuda och se hvad det kan bli utaf det,
sade han med en hemlig misstanke hela tiden, att
det icke var snillet, som sjöd, utan någonting långt
mera vanligt. Men hvad det än var, så sjöd det till
någon nytta, ty han blef mer och mer missnöjd med
sitt gagnlösa lif och började längta efter något verk-
ligt och betydande arbete, åt hvilket han med kropp
och själ kunde egna sig, och kom slutligen till den
visa slutsatsen att icke hvar och en, som älskar
musik, derför kan bli en kompositör. Då han en gång
återvände hem, efter att hafva hört en af Mozarts
stora operor, som blifvit utmärkt väl utförd på kung-
liga teatern, granskade han sin egen, spelade några
af de bästa styckena utaf den och satt och stirrade
upp på Mendelssohns, Beethovens och Bachs byster,
hvilka vänligt stirrade på honom tillbaka, men plötsligt
slet han sönder sitt partitur, blad för blad, och, då det
sista föll ur hans hand, sade han allvarligt till sig
sjelf :

«Hon hade rätt! Talang är icke snille och ni
kan ej göra den dertill Mozarts musik har tagit
fåfängan ur mig, liksom Rom tog den ur henne, och
nu vill jag inte längre vara någon humbug. Men
hvad skall jag nu göra?"

Detta tycktes vara en svår fråga att besvara,
och Laurie började önska, att han hade att arbeta för
sitt dagliga bröd. Nu, om någonsin, hade det inträf-
fat ett passande tillfälle för honom att "gå till Hin
håle", som han en gång så kraftigt uttryckt sig —
ty han hade fullt upp med penningar och ingenting
att göra, och ordspråket säger, att satan tycker om
att skaffa sysselsättning åt fulla och lata händer.
Den stackars Laurie hade tillräckligt med frestelser
både utifrån och inifrån, men han motstod dem tem-
ligen bra. ty huru högt värde han än satte på frihet,
så skattade han likväl ordhållighet och förtroende
mera, och det gjorde, att hans löfte till farfadren och
hans önskan att vara i stånd att ärligt-se den qvin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free