Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
I samma stund han hade läst det, packade han
sin nattsäck, tog farväl af sina reskamrvater — med
hvilka han var på en fotresa — och med ett hjerta
fullt af glädje och sorg, hopp och fruktan reste han
genast för att hålla sitt löfte.
Han kände Vevey väl, och så snart båten rörde
vid den lilla kajen, skyndade han sig längs stranden
till La Tour, der Öarrols bodde i en pension. Uppas-
saren var förtviflad öfver att hela familjen farit ut
på sjön — men nej, den blonda unga damen var
kanske i slottsträdgården. Om monsieur ville göra
sig besvär att sitta ned och vänta ett ögonblick, så
skulle han gå efter henne; men monsieur kunde icke
vänta "ett ögonblick", utan midt under uppassarens
tal, sprang han sjelf ut i trädgården för att söka reda
på mademotiselle.
En vacker gammal trädgård vid den herrliga
sjöns stränder, med kastanjer rasslande öfver ens
hufvud, murgröna, som klänger sig upp öfver allt och
tornets mörka skugga, som faller tvärs öfver det
soliga vattnet. I ett hörn på den långa, låga muren,
var ett lågt säte, och der brukade Amy ofta sätta
sig för att läsa, arbeta eller trösta sig med den
vackra vyen omkring henne. ÅAfven i dag satt hon
här, lutande hufvudet mot handen, och med hemsjukt
hjerta och tunga ögon tänkte hon på Betty och
undrade, hvarför icke Laurie kom. Hon hörde honom
icke komma gående tvärs öfver gården, hon såg ej
huru han stannade i hvalfvet, som leder från den
underjordiska gången till trädgården. Ham stod stilla
ett ögonblick och såg på henne med nya ögon och
såg hvad ingen förut hade sett — den milda sidan
af Amys karakter. Allt omkring henne var ett tyst
uttryck af kärlek och sorg; de af hennes tårar till-
skrynklade brefven i hennes knä, det svarta bandet,
hvarmed hennes hår var uppknutet, det sorgsna ut-
trycket i hennes ansigte, ja, till och med det lilla
ebenholtzkorset omkring hennes hals syntes Laurie
rörande, ty han hade skänkt henne det och nu utgjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
