Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265 .
grepp om lifvet och pligten; den friska vinden blåste
bort alla hopplösa tvifvel, bedrägliga fantasier och
dystra dimmor; det varma vårsolskenet framkallade
alla slags eftersträfvansvärda ideer, ömma förhopp-
ningar och lyckliga tankar, sjön tycktes tvätta bort
allt det förflutnas oro, och de höga gamla bergen sågo
välvilligt ned på dem sägande: "små barn, älsken
hvarandra!"
Trots den nya sorgen var det en mycket lycklig
tid — så lycklig, att Laurie icke kunde förmå sig
att störa den med ett ord. Han behöfde litet tid
på sig för att hemta sig efter sin förvåning öfver
den hastiga kuren af sin första, och, som han fast
trodde, sista och enda kärlek. Han tröstade sig —
då han tänkte på denna synbara otrohet — med den
tanken, att Hannas syster var nästan detsamma som
Hanna sjelf, och med den öfvertygelsen, att det
skulle varit omöjligt att älska någon annan qvinna,
utom Amy, så snart och så högt. Hans första frieri
hade varit af en stormig beskaffenhet, och han blickade
tillbaka på det, liksom genom en lång rad af år, med
en känsla af medlidande blandad med saknad. Han
blygdes icke för det, men han sköt undan det såsom
en af sitt lits bittert ljufva erfarenheter, för hvilken
han kunde vara tacksam, då smärtan var öfver. Han
beslöt, att hans andra frieri skulle vara så lugnt och
enkelt som möjligt; det behöfdes alldeles icke någon
scen —- han behöfde knappast säga Amy, att han
älskade henne; ty hon visste det utan ord och hade
för länge sedan gifvit honom sitt svar. Allt hade
skett så naturligt, att ingen kunde beklaga sig, och
han visste, att alla skulle bli nöjda — till och med
Hanna. Men då vår första lilla passion har blifvit
krossad, äro vi benägna för att blifva försigtiga och
långsamma i att göra ett nytt försök; derför lät
Laurie dagar gå om, njutande af hvarje timme och
lemnande åt slumpen uttalandet af det ord, som skulle
göra slul på den första och ljufvaste delen at hans
nya roman. j
Alecott. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
