Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
"Hvilken låghet! Men om hon skymfar dig, kom
då till mig, så skall jag försvara dig!"
(Jag ser ut som jag behöfde det, är det icke
så?" sade Laurie i det han steg upp och antog en
imponerande stälning, som hastigt öfvergick till hän-
förelse, då han fick höra Amys röst ropa:
«Hvar är hon? Hvar är min kära, gamla Hanna?"
Hela familjen troppade in, och hvar och en blef
på nytt omfamnad och kysst, och efter flere fåfänga
försök fingo de tre resenärerna ändtligen sätta sig ned
för att med förtjusning blifva beskådade. Mr Laurence
var lika frisk och glad som vanligt och hade förbätt-
rat sig — lika mycket som någon af de andra —
utaf sin utländska resa — ty knarrigheten tycktes
nästan vara borta, och den gammaldags artigheten
hade fått en liten polityr, som gjorde den behag-
ligare än någonsin. Det kändes godt att se honom
med strålande ögon betrakta "barnen", som han kal-
lade det unga paret; och det var ännu vackrare att
se Amy visa honom den dotterliga kärlek och upp-
märksamhet, som fullkomligt vann hans gamla hjerta,
men bäst af allt var det att se Laurie ständigt gå
omkring dessa två, liksom han aldrig kunnat tröttna
på att njuta af den vackra tafla de utgjorde.
I samma ögonblick Margret fick se Amy, märkte
hon, att hennes egen klädning icke hade parisersnitt
— att unga mrs Moffat skulle bli alldeles fördunklad
af unga mrs Laurence och att "hennes nåd" ända
igenom var ett särdeles elegant och behagligt fran-
timmer. Då Hanna mönstrade paret, tänkte hon:
"Hvad de taga sig väl ut tillsammans! Jag hade rätt,
och Laurie har funnit den sköna, behagfulla flicka,
som bättre passar för hans hem än den klumpiga
gamla Hanna, och hon skall bli hans stolthet, icke
bans plåga." Mrs March och hennes man nickade
och smålogo åt hvarandra med lyckliga ansigten —
ty de sågo, att deras yngsta flicka hade handlat klokt,
icke blott i verldsliga ting, utan äfven deri, att hon
tillvunnit sig en skatt af kärlek, förtroende och lycka.
Alcott. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
