Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
sakta gnolande, på det hon skulle kunna höra på den
metallrena rösten, som tycktes sjunga för henne ensam.
«Kennst du das Land wo die Orangen bläihen?"
Denna strof brukade vara professorns förtjusning,
ty "das Land" betydde för honom Tyskland, men nu
tycktes han dröja med särdeles värma och innerlighet
vid orden: "Dit, o dit ville jag med dig, o, min
älskade, gå!"
Den ena af åhörarne blef så hänförd af den ömma
inbjudningen, att hon längtade att få säga, att hon
kände landet och gladt skulle resa dit, när han ville.
Sången ansågs ha gjort stor lycka, och sångaren
drog sig blygsamt tillbaka, betäckt med lagrar. Men
några minuter derefter glömde han alldeles bort sig, -
ty han stirrade på Amy, då hon knöt på sig hatten
— ty hon hade blott blifvit presenterad som "min
syster", och ingen hade kallat henne vid sitt namn,
sedan hon kom. Men han förglömde sig ännu mera,
då Laurie, just som han tog afsked, på sitt mest
artiga sätt sade:
«Min hustru och jag skatta oss särdeles lyckliga
att ha gjorb er bekantskap, och var så god och kom
ihåg, att det alltid väntar er ett hjertligt välkommen
hos oss."
Professorn tackade honom då på det hjertligaste
och såg plötsligt helt strålande ut af förnöjelse, och
Laurie tyckte, att han var den mest angenäme och
underhållande gamle professor, som han någonsin träffat.
«Jag skall också gå, men jag kommer gerna
igen, om ni vill gifa mig tillåtelse, bästa fru, ty en
liten affär i staden håller mig qvar här några dagar."
Han talade med mrs March, men han såg på
Hanna, och modrens röst gaf ett hjertligt samtycke,
liksom dottrens ögon; ty mrs March var icke så blind
för sina barns intressen, som mrs Moffat förmodade.
«Jag tror, att han måtte vara en mycket lärd man,"
anmärkte mr March med lugn tillfredsställelse, der
han satt framför elden, sedan gästen var gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
