Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
fram till festplatsen i en skottkärra. Några presen-
ter voro särdeles lustiga, men hvad som skulle varit
brister i andras ögon, det var förtjenster i mormors
— ty barnens gåfvor voro helt och hållet deras eget
verk. Hvarje stygn, som Daisys tåliga fingrar hade
gjort på näsdukarne, som hon fållat, var bättre för
mrs March än broderi, Demis skolåda var ett under-
verk af mekanisk skicklighet, fastän locket icke satt
igen; Robs pall vickade på sina ojemna ben, hvilket
hon förklarade vara en riktig lisa för foten, och ingen
sida i den dyrbara bok, som Amys barn gaf henne,
var så skön som den, hvarpå syntes med raglande
bokstäfver orden: "Till den kära mormor från hennes
lilla Betty". |
Under denna ceremoni hade gossarne mycket
hemlighetsfullt försvunnit, och sedan mrs March för-
sökt tacka sina barn, men icke förmått för tårars
skull, hvarvid Teddy torkade hennes ögon med sitt
förkläde, började professorn plötsligt sjunga, och då
hördes det öfver honom, huru röst efter röst tog upp
orden, och från träd till träd ljöd musiken från den
osynliga kören, då gossarne med tacksamma hjertan
sjöngo den lilla sång, som Hanna skrifvit, Laurie satt
musik till och professorn lärt gossarne att på bästa
sätt utföra. Detta var någonting alldeles nytt och
väckte ett ofantligt uppseende, och mrs March kunde
icke nog förvåna sig deröfver och ville nödvändigt
skaka hand med hvarenda en af’de fjäderlösa fåg-
larne från långe Frans och Emil, till den lille quar-
teronen, som hade den ljufvaste rösten af alla.
Då sången var slut, sprungo gossarne sin väg
för att ännu en gång leka litet, lemnande mrs March
och hennes döttrar under festträdet.
«Jag tror inte, att jag någonsin mera behöfver
kalla mig "olyckliga Hanna", sedan mina högsta önsk-
ningar blifvit så skönt förverkligade," sade mrs Bhaer,
i det hon tog Teddys lilla knytnäfve ur mjölkkrukan,
i hvilken han tjärnade med förtjusning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
