Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värjt mig så länge som möjligt mot denna fara. Ända
in i det sista har jag uppträtt på ett ståndsmässigt
sätt, icke en människa kan säga något om oss i det
avseendet, men nu är allt slut. Men vi måste med lugn
se på vad som nu kommer. Och när olyckan bryter in
över oss, måste vi visa, att folk av vårt stånd kan
komma i olycka och dock bevara takt och finkänsla.
— Hm, mumlade Anna betänksamt, du menar
sålunda att all vår egendom tages i mät?
— Ja.
— Huru sker det egentligen? Kommer här en karl
och sätter märke på sakerna, och sedan blir hela
möblemanget sålt på auktion?
— Ack, plåga mig inte med sådana frågor! Jag
vet inte själv, huru det går till i sådana fall.
— Hur känner du dig till mods, mamma?
Själv motsåg inte Anna den kommande dagen med
stor ångest. Hon kunde egentligen inte riktigt tro på
den förestående olyckan och hoppades, att den skulle
kunna avvärjas eller draga förbi, ty det var inte
första gången, en sådan fara hotat dem utan att någon
olycka inträffat. Och till och med om allt olyckligt
ramlade över dem, till och med om de blevo fattiga
som två kyrkråttor och måste gå från hus och hem,
så visste hon dock, att hon ägde en skatt, som
utmätningsmännen inte kunde beröva henne. Hon hade sitt
underbara, rödbruna hår, en fröjd för alla konstnärer,
ett hår, som inte ägde sin like i ihela Düsseldorf, hon
hade sitt ansikte, som äldre herrar kallade klassiskt
och de yngre pikant, hon hade sin vackra, stolta figur,
sina behagfulla rörelser; allt detta verkade som en
talisman, som hittills hade gjort hennes liv till en dans
på rosor.
Ingen hade ännu kunnat se strängt på henne.
Därför förlitade hon sig på sin skönhet, och hennes
medfödda glada lynne vägrade träda i förbund med
verklig sorg, men hon var dock förargad ooh i synnerhet
rasande på modern. Hon stod fast vid:
— Jag finner det alldeles otroligt, att vårt bo skall
utmätas. Att utmätningsmännen skola komma
trampande in till oss, som om vi vore simpelt folk! Tänk,
om pappa hade upplevat sådant! Och Dehwitzes, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
