Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ah, ett par dagar förr eller senare, vad gör det
till saken? Jag gitter icke sitta här och snacka i
mörkret hela kvällen. Hon gungade nervöst på det
gröna sammetstyget i tanke på, att hon skulle stanna
hemma utan mat och belysning, medan alla andra
roade sig, detta gjorde henne ledsen och rasande.
— Vi kunde kanske pantsätta ett eller annat!
föreslog frun efter en stunds tystnad.
— På lånekontoret? utbröt Anna i förvåning. Har
du varit på sådana ställen förut?
— Nej, inte ännu, men — men när det inte kan
undgås, så. Jag kunde ju taga de bägare, som du fick
vid ditt dop. Dem använder vi ju aldrig.
— Nej, ursäkta, mamma, vad som är mitt, råder
jag över, men du kan ju taga något ur ditt guldetui.
I din ålder behöver man verkligen inte gå med
smycken. Ge mig dina nycklar!
Modern återtog redan sitt förslag. Under senare
år, då hon var i penningsvårigheter, hade hon flera
gånger tänkt på denna utväg, men tanken på, att hon,
en dam av stånd, skulle vandra till pantlånekontoret,
hade varit henne högst motbjudande. Nu stod
hennes egen dotter och begärde med otålig röst nycklarna
till det skåp, där hon förvarade sina smycken.
— Skynda dig litet, mamma! Och gå sedan fort
till Ratingergatan. Tag på dina kläder i hast och ge
dig i väg. Där bor en pantlånare ovanför
postkontoret, jag har sett hans skylt många gånger.
Så snart Anna fått nycklarna, sprang hon in i
matsalen och kom strax tillbaka med ett litet, blått,
sammetsklätt skrin. Genast tömde hon dess innehåll på
bordet. Avbrutna broscher, medaljonger ooh armband,
gamla öronringar, som frun burit i sin barndom, lågo
huller om buller i asken. Vid åsynen av dessa saker,
greps den gamla kvinnan av bitter smärta. De allra
flesta smyckena voro blott gamla minnen för henne,
de voro minnen från forna dagars välstånd och
lyckliga tider, som dottern nu utan skonsamhet taxerade och
förklarade nästan värdelösa. Så gled hennes blick
forskande över till modern, och hennes blick stannade
vid de dyrbara ringarna på fruns magra fingrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
