Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
väninnor, och det var hon, som avgick med segern,
ty Bert utvalde henne att vara sin "flamma". Och
redan den gången hade han helt uppriktigt förklarat,
att han alltid skulle älska henne men aldrig gifta
sig med henne. Vad pappas pensel inbragte i
inkomster gick till mammas dyrbara kläder, och då
den gamle herrn en gång avled, efterlämnade han
blott en livförsäkring. Därför lyssnade Bert till
modern, då hon varnade honom emot den stackars
flickans ränker. För resten lärde Anna vid en rätt ung
ålder, att en utmärkt uppfostran och ett vackert
ansikte vore hela hennes kapital; hennes framtida äkta
man måste sålunda sörja för de nödvändiga
existensmedlen. Sålunda började de båda unga tidigt att
se praktiskt på livet och på förhand taga
äktenskapet som en affär. På skämt föreslog Bert ofta sin
väninna att gifta sig med någon äldre herre, som
hade pengar, men närmast liknade en mumie. Hon
skrattade med honom, men medan han med gott humör
dukade upp dessa framtidsvyer, kände hon alltid en
djup motvilja mot honom.
Senare avlägsnade de sig så småningom från
varandra. Men när de möttes utväxlade de med en
blick och ett leende tankar, som voro det övriga
sällskapet okända. Anna tillägnade sig Berts syn
i allt. Det imponerade på henne, att han såg ned
på sin omgivning och betraktade sig själv som ett
väsen av en annan art. Hans högmod, hans hån,
hans cynism, allt hos honom behagade henne.
Men då hon trots allt detta icke kunde vänja sig
av med att betrakta honom som en ädel människa,
uppgav hon icke helt hoppet om att en gång bliva
hans hustru. För hans skull hade hon redan
avslagit flera utmärkta giftermålsanbud. Hennes
kärlek till den vackre och elegante flanören upphörde
icke. Det hemlighetsfulla i deras förhållande gav
det liv. Hans trolöshet och nyckfullhet höllo
hennes hjärta i en ständig ångest och spänning.
Medan Anna satt och såg in i elden hade hennes
ansikte i lågornas växlande dager åter fått ett mörkt
uttryck. Då och då skälvde hennes läppar, som om
hon skulle brista ut i gråt, men hon försökte pressa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
