Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Seiffert anmälde sig; men hennes förvåning över det
tidiga besöket övergick till stor glädje, då han
förelade för henne sitt ärende.
Seiffert var en berömd helgonmålare. I
Rhenländerna fanns det blott få kyrkor, som icke ägde
tavlor av honom eller hans elever. Men professorn själv
var inget helgon; han gick nog till skrift, men man
brukade säga, att han hade mycket stort behov av
syndaförlåtelse, ty Guds moder var icke den enda
sköna kvinna, han bragte sin hyllning. Han var
alltid med vid ordnandet av festerna i
konstnärsföreningen. Också i åratal hade han medverkat, då man
gjorde upp stora planer och skulle framställa
"Venedig på renässanstiden". Av den anledningen var det,
han uppsökte fröken Düsbach.
Fru Oswald, den rike bryggarens fru, som skulle
föreställa furstinnan Cornaro, festens främsta
gestalt, hade igår fått meddelande om sin svärmoders
död och hade därför måst lämna sin roll. Inom två
dagar måste det uppbringas en efterträderska, och
valet härav hade enhälligt fallit på fröken Düsbach.
Den gamle professorn bad Anna enträget att
lämna kommittén sitt värdefulla bistånd. Den unga
damen var själv strax bestämd att säga ja, hon var
alldeles hänryckt över vad som skett, men hon
gjorde dock den invändningen, att hon icke visste, om
hennes moder skulle lämna sitt samtycke därtill.
— Låt mig få tala med er fru mor, bad Seiffert.
Men Anna ansåg, att hon själv måste göra detta.
Då hon kom in i sovrummet, rusade modern helt
förskräckt upp ur sängen:
— Äro de redan här?
Förvånad såg Anna på henne.
— Säg dem, att jag är sjuk — eller bed dem
komma in här, så kunna de själva se, att jag ligger.
— Vem talar du om?
— Om vem? Om lagens män naturligtvis.
Dottern brast i skratt. Hon satte sig på
sängkanten och strök kärleksfullt håret från moderns heta
panna.
— Om de komma, säger jag dem, att de gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
