Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
— Vad skriver man då om dig?
— Det talas om en bansträckning, jag har byggt,
och man påstår, att jag gjort mig skyldig till
underslev, stulit och bedragit så mycket jag kunnat. Och
denna skändliga lögn kommer från folk, som jag hjälpt
och som äro skyldiga mig den största tacksamhet. De
äro avundsjuka på mig och vilja därför skada mig, de
slynglarna!
— Men vem sätter tro till sådana ord, Gustaf? Det
var synd, att du inte talat med mig om den saken, så
skulle jag nog ha lugnat dig! Därför behövde du ju
inte fara ut så mot den eländige kyparen. Jag trodde
i första ögonblicket, att du skulle slå ihjäl honom.
Sakta och ömt strök hon över hans hår, klappade
hans kinder, formligen magnetiserade honom med sina
mjuka händer.
— Får du ofta sådana anfall?
— Ack ja, tyvärr! Dock komma de nu mera sällan
över mig än i forna dagar. Jag har blivit något
lugnare på senare år.
— Du måste behärska ditt häftiga lynne, annars
kan du en dag ställa till en olycka med din hetsighet.
— Ja, bara jag kunde! Den där våldsamheten har
jag ärvt av min far. Han dog i fängelse, därför att
han under ett slagsmål slog ihjäl en människa.
Anna riktigt sjönk ihop av rädsla.
— Har din far dött i fängelse?
Han nickade.
— Jag säger dig detta, för att du inte skall få höra
det av goda vänner. Kan du nu inte hålla av mig
längre?
— Vad har den saken med vår kärlek att göra?
frågade hon. Men det är ju fruktansvärt.
— Däri har du rätt, men härvid är ingenting att
göra.
Hon hade satt sig i ett hörn av soffan och sàg
förskräckt på honom.
— Du måste vänja dig av med att brusa upp på
sådant sätt, annars blir jag rädd för dig.
— Jag kan inte behärska mig. Jag är nu en gång
häftig. Och du får inte göra mig för många
förebråelser av den anledningen. Ty i min vrede ligger hela
min makt. Jag hade själv aldrig blivit något, om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
