- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
141

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

sjuk? Jag har feber och är så svag, att jag knappast
kan stå på benen. Jag har inte den minsta matlust.
Jag kan kort sagt inte uthärda denna tillvaro och om
ingen hjälper mig, förlorar jag helt enkelt
förståndet.

Den gamle herrn kastade en blick på Anna, som
tydligare än ord sade:

— Där sade ni en förskräcklig dumhet, min bästa
fru!

Anna insåg det också och var rasande över sin
obetänksamhet.

Nu började ett långt förhör. Hon kom med
symptomer, som inte stämde. Hon kastade sig slutligen på
en soffa, satte händerna för ansiktet och grät högt.
Slutet blev, att läkaren ej kunde konstatera någon
egentlig sjukdom, frun var på sin höjd litet hysterisk.
Han gav henne ett recept på nervlindrande droppar
och tillrådde kalla avrivningar.

Redan då Zimmer avlagt ett besök hos fru Düsbach,
hade han fattats av den misstanken, att man ville
bruka hans läkarmyndighet i familjens strid mot
Horstmann och denna misstanke hade ökats, sedan han
träffat ingenjören. Denne hade kanske handlat
hänsynslöst ur sällskaplig synpunkt, men han hade inte yttrat
ett enda ord, som varit stridande mot sunt förnuft.
Mänskligt sett fanns anledning att beklaga båda
makarna. Läkaren var dock ej i stånd att hjälpa här.
De måste själva reda upp svårigheterna, kanske skulle
tiden mildra Horstmanns bitterhet och lära frun
minska sina pretentioner.

Horstmann hade vaknat upp ur sitt slöhetstillstånd
och trott sig finna ett nytt livsmål: han ville
återvinna sin hustru. Han hade alltid älskat henne, men
hans blinda lidelse, hans tillbedjan hade uppblandats
med harm, misstro och härsklystnad. Alla de
krafter, han tidigare använt för sina oerhörda arbeten,
all den överlägsenhet, han behövt för att styra
arbetarna, denna kraft använde han nu för att regera
Anna och göra henne till en lydig hustru. Mot
hennes list satte han sin egen våldsamhet, mot hennes
hysteriska anfall sitt orubbliga lugn. Hela förmid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free