Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Det hade blivit så mörkt, att de inte kunde urskilja
varandra.
— Har du varit pä kontoret?
— Nej, det går bättre, då jag håller mig borta
därifrån.
Teet var färdigt och han flyttade en länstol bort
till soffan, där han satt. Tankfullt lade hon sin hand
pä hans skuldra och betraktade honom med en
eftertänksam min.
— Tänk, om jag skulle förlora dig. — Varför var
du här inte i går.
— Jag kan inte springa här varenda dag. Det skulle
se märkvärdigt ut.
— Du gitter helt enkelt inte! 1 går var du hos fru
Oswald.
Han rynkade pannan.
— Får jag inte gå på visiter. Det här
spionerandet tråkar ut mig.
— Jag tänker inte spionera på dig. Du kan gå, vart
du vill, svarade hon i trött ton.
Hon frågade, hur det stod till med bryggaren, som
låg sjuk i vattusot. Bert trodde, att han icke skulle
komma sig.
— När hon blir änka, karx du ju gifta dig med henne.
— Vad är det för ett infall!
— Det var bara skämt, sade hon och försökte le.
Därpå drog hon Berts huvud till sig och tryckte en
läng kyss på hans mun.
— Folk pratar mvcket om oss, sade Bert.
— Folk? Vem?
— Alla våra bekanta. Du skulle ramla baklänges,
om du hörde allt som berättas i staden om vårt
förhållande. Och det är mycket obehagligt för mig. För
dig kan det bli högst farligt. Därför måste vi vara
försiktiga för framtiden.
— Menar du, att du inte kan komma hit så ofta.
— Prat, det har jag inte alls sagt. Ge mig en
kopp te, söta Anna!
Han fick sitt te och fortsatte:
— Ni lever här så, ja, formligt vilt, att man nästan
kunde tro, att ni ville utmana folk och ge dem något
att prata om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
