Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
kring dem ett stycke vaxduk, som hon ofta under sin
sjukdom använt till varma omslag. Så lämnade hon
huset.
Utanför var det mörk natt. Tunga moln drogo över
himlen, men då och då lyste månen ett kort ögonblick.
Hastigt böjde hon sig ned, kastade ännu en forskande
blick tillbaka och kröp så in bland buskarna. Därinne
stod ett hagtornsträd, som varje vår spred en
bedövande doft, ett kraftigt träd, som skulle komma att
blomma i många år till. På en punkt bildade rötterna en
knut, som låg ovan jorden. Precis tre handsbredder
från denna knut grävde den gamla frun ett hål. Hon
hade med sig en kniv och en sked och brukade dessa
verktyg som den flitigaste mullvad. Jorden var frusen
och hon måste hacka upp den med kniven. Svetten rann
nedför pannan på henne, trots att natten var kall.
Äntligen var hålet djupt nog. Hon lade ned vaxdukspaketet
och stoppade i en hast jorden ned igen. Klockan var
fem, då hon var inne igen.
Då hon smög sig uppför trappan, såg hon ljus skina
ut genom dörrspringan till Annas rum. Hon kunde ej
låta bli att kika in genom nyckelhålet och hennes blick
föll på likets bleka ansikte.
— Stackars gås, mumlade hon i det hon ljudlöst gick
vidare. Sedan hon tvättat händerna en smula och
bundit om sig en tjock yllekofta för att ej få snuva efter
den nattliga utflykten, gick hon till sängs och tänkte
på, vad som väl skulle komma att inträffa. De
närmaste dagarna skulle säkert medföra många obehag, men
hon skulle inte tappa modet för den skull. Hon kände
det djupaste förakt för dotterns uppförande.
Annas feghet och svaghet endast hade bringat denna
olycka över familjen. Hon vände emellertid bort
tankarna från denna eländiga varelse, som ej var värd
hennes medkänsla, och tänkte på vad kraftfullare
medlemmar av hennes släkt gjort. Hon tänkte på sin mormor,
den gamla, haltande mormodern, som varje kvartal själv
gått med sina besparingar till sin bankir! Hon hade
uträttat något här i världen. Hennes man hade hängt
sig, själv hade hon suttit i fängelse, men hon hade lika
fullt inte uppgivit sitt värv. Hela familjen hade smick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
