Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock icke neka, att hans uppförande är sådant,
som det anstår en hederlig karl.
EDVARD.
Em edan han njuter af sin dotters olycka!
GREFVINNAN.
Em edan han uppfyller gudomliga lagars for-
dringar, utan att taga hänsyn till menskliga pas-
sioner.
EDVARD.
Men när nu Lorenzo är en sådan ärans man,
och glansen utaf ädla gerningar går i arf, så
komm er min älskling ju att blifva m ycket lik pä
ärfdt adelskap.
GREFVINNAN.
Och rik på ärfd vanära också. (U alfhögt, men
med energi, närmande sig sin son.) Inés kommei icke att
bära hvarken ett ondt eller godt namn, emedan
man icke känner, hur hennes far heter, och den
gamla qvinnans namn har stått uti ett tukthus
skamliga register.
EDVARD.
Tyst!
GREFVINNAN.
A tt bli sondotter till en fattig sköterska,
medbrottslig uti förfalskning af arf, det blir detta
stackars barns öde, om Don Lorenzos uppgifter
bekräftas. D et är möjligt, att det kanhända är
aristokratisk stolthet att sätta sig em ot ett sa
lysande parti, men sådan har nu en gång dessa
fördomar, som du, uppfostrad i den nya tidens
idéer, kalla föråldrade, gjort mig.
EDVARD.
Mycket bra, min mor. Men jag älskar Inés.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
