Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten - Sjette scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en son, oaktadt du icke var min son» ...
oaktadt du icke var min so n !. ..
JILÅNA (afsides, observerande ho-
nom).
Åter läser han brefvet från den, som han
trodde var hans mor. Hans mor det är jag, in-
gen annan än jag. (Går med möda fram åt^ några steg.)
Huru mycket sorg på hans panna! A r det väl
tårar i hans ögon? Jag vet ej. Kanhända äro
de i mina egna, när jag ser på honom; hos en
af oss båda finnas de, jag ser tårar någonstädes.
(Ännu några steg närmare.) Grater han? Hvarföl T Föl
att jag är hans mor? Sörjer han öfver, att jag
är hans mor? Men hvad gör det honom, när
ingen mer än han vet min hemlighet, om jag nu
dör. Ja snart, mycket snart är det slut med mig.
Jag känner, huru den eviga kölden tränger in i
mitt innersta, det är så svalt omkring mig. (Går
ännu ett steg, vacklar och stöder sig mot bordet fö r att ej falla.
Lorenzo vänder sig emot henne.)
LORENZO.
Juana!
JUANA.
Alltjemt detta namn!
LORENZO.
Moder!
JUANA.
Du sörjer öfver, att jag är det . . . jag kän-
ner det.
LORENZO.
Hur kan du tänka så om mig?
JUANA.
Om det icke är sorg, så är det blygsel öf-
ver, att jag är din mor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
