Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Fjortonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOMAS.
L orenzo!
GREFVINNAN.
Han skall döda henne, som han dödade
Juana!
ANGELA.
Inés!
(Alla dessa utrop nästan samtidiga; hastig strid; dårhus-
vdktarne komma in. Slutligen betvinga herrarne Lorenzo och hålla
Inés tillbaka, som på detta sätt med våld ryckts ur faderns armar).
EDVARD.
Slutligen!
INÉS.
Fadel’! (Sträcker armarne mot honom.)
LORENZO.
Jag har icke kunnat mera, mitt barn ... Jag
kunde icke mera. H är på min panna känner
jag ännu dina tårar och kyssar. Hon älskade
mig, hon var oskyldig. Min Gud, nu förstår jag.
Du antog mitt lidande under denna natt af strid
och frestelse i gengäld mot hennes lycka. Jag
ångrar mig ej. Gör henne lycklig, m ycket lyck-
lig . .. och för mig, mig ensam hela den bittra
kalken.
INÉS.
Farväl! . . . Jag skall rädda dig.
LORENZO.
Hvad förmår du . . . m itt barn . . . om icke
Gud räddar mig. (Stannar nära kabinettsdörren mellan
dårhusvaktarne, Edvard, Tomas och Bermudez, som halla honom
fast. Inés sträcker sina armar mot honom.)
Förhänget faller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
