Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tillämpade principen: »Låt dem vara oantastade!»
Hvad gör det mig, om de äro uttryck för den eviga
sanningen eller blott människofoster? Jag hade i
skolan blifvit ålagd att »icke reflektera», så snart
undervisningsämnet låg innanför kyrkolärans heliga,
oantastbara landamären. Enligt gammal vana gick jag
hvarje söndag i högmässan, stundom därjämte både i
ottesång och aftonsång... d. v. s. då jag hade tid
därtill och icke ägde någon bättre förströelse. En
gång om året infann jag mig i den afskyvärda
biktstolen. Men allt detta berodde icke på hjärtebehof.
Det var en etikett, hvilken jag icke kunde förbise.
Alla mina förnäma väninnor gjorde så. De skulle
hafva rynkat sina näsor och sett försmädliga ut, om
jag icke iakttagit och följt alla dessa till mitt upphöjda
stånd hörande förpliktelser. Men... jag erkänner
det här med blygsel i min dagbok, hvilken aldrig
får granskas af andra människors ögon... ja, jag
erkänner, att jag iakttog och uppfyllde mina
religiösa plikter, mina skyldigheter mot Gud med samma
tanklöshet, som ledde och föreskref mitt uppförande,
då jag på en bal utförde turerna i en lancier eller
iakttog hofetiketten, när kejsarinnan beträdde salens
bonade tiljor. Vår slottskaplan därborta i Nedra
Österrike, hade intet att förebrå mig, ingen anledning
att föreskrifva mig någon botgörelse, men... den
af min tant framkastade förebråelsen var verkligen
befogad.
»Ja, mitt kära, lilla barn», yttrade hon, »när lifvet
ter sig ljust och glädjerikt för de ungas ögon, när de
lefva i det välstånd, som deras fränder eller vänner
kunna bereda dem... ja, då glömma de så lätt vår
Frälsare, då försvinner långt borta i fjärran all tanke
på, allt allvarligt sträfvande efter det, »som ofvantill är».
Men då sjukdomen kastar oss ned på plågornas bädd,
då vi befinna oss ansikte mot ansikte med en dödsfara,
då olycksstormarna bryta löst öfver oss eller öfver
våra käraste fränder... då vi känna oss nedslagna,
då vårt hjärta skälfver af bekymrens pina...»
Hon hade naturligtvis länge fortsatt med dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
