Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt smyckat med krigiska emblem... fanor och
vapen. Från orgelläktaren strömmade ned till oss
och utbredde sig under de höga tempelhvalfven
tonerna af det vemodiga, härliga Requiem, som där
utfördes af en manstark sångkör. Nästan alla de
närvarande... det var till största delen kvinnor,
iförda svarta dräkter... fällde ymniga tårar och
snyftade högljudt. Hvar och en begrät icke blott
den ende, som hon personligen förlorat, utan alla de
andra många, hvilka med honom delat dödens lott.
De hade ju alla och en hvar, de stackars
hjältemodiga vapenbröderna, uppoffrat sina unga lif för oss
alla... d. v. s. för fosterjorden, för nationens ära
och välfärd. Och de öfverlefvande soldaterna
(samtliga i Wien kvarvarande generalerna och officerare voro
tillstädes och flera kompanier stodo uppställda i
kyrkans bakgrund)... alla dessa voro beredda att när
som helst följa sina fallna kamrater utan tvekan, utan
knot, liksom utan fruktan... Ja, med
rökelsemolnen, med de af en gemensam smärta frampressade
tårarna, med de brusande harmonierna från
jätteorgeln, steg då otvifvelaktigt ett för Gud
välbehagligt offer upp till himmelen, och Herren Zebaot,
härskarornas gud, skulle helt säkert skänka sin rika
välsignelse och en evig salighet åt alla dem... åt alla
och åt enhvar bland dem, till hvilkas ära denna
katafalk blifvit anordnad...
Sådana voro då mina tankar. Säkert är
åtminstone, att detta är de ordalag, med hvilka jag i min
dagbok skildrat den högtidliga sorgefästen.
Vidpass fjorton dagar efter nederlaget vid
Solferino anlände underrättelse, att fredspreliminärerna
blifvit undertecknade i Villafranca. Min far
bemödade sig med mycken ifver att för mig tydliggöra,
hurusom det af rent politiska skäl var alldeles
nödvändigt att afsluta denna fred. Till svar försäkrade
jag, att det i alla händelser beredde mig en glädje,
att det nu omsider blefve ett slut på kampen och
på dödandet. Min gode far lät icke störa sig af detta
mitt inpass, utan fortsatte med sina förklaringar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
