- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
67

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fyra år senare.

Mina båda systrar... numera fagra
ungmör om sjutton och aderton vårar... skulle
presenteras vid hofvet. Denna viktiga tilldragelse
ryckte upp mig ur min dåsiga liknöjdhet, upp ur mina
sjukliga drömmar. Jag beslöt mig efter en tids tvekan
för att ånyo uppträda i »stora världen».

Den tid, som förflutit sedan min makes frånfälle
under stora ofredstiden, hade i någon mån lindrat
min smärta och börjat läka de svidande såren.

Min förtviflan upplöste sig i sorg. Min sorg
öfvergick småningom till vemod. Nästa förvandling
var, att samvetet lämnade plats för en håglös
likgiltighet. Ur likgiltighetens kalla jordmån uppspirade
småningom en förnyad lefnadslust. En vacker morgon
uppvaknade jag till medvetandet därom, att min
ställning i världen var i själfva verket, då man såg
saken genom förnuftets kristallklara glasögon,
afundsvärd... afundsvärdt lycklig. Jag var tjugotre år
gammal, vacker, rik, af högt stånd, fri, moder till en
älskvärd liten Ruru, medlem af en familj, hvilkens
medlemmar täflade om att bevisa mig sin vänskap.
Skulle icke allt detta vara tillräckligt att åt mig här i
lifvet iskänka en ny glädjebägare?

Såsom på en dröm blickade jag nu tillbaka på mitt
lyckliga, men... ack!... så korta äktenskap. Jag
var dödligt förälskad i min ståtlige husarofficer. Ja,
min kärleksfulle, gode, ädle make hade gjort mig
mycket lyckligt. Ja, skilsmässan hade förorsakat mig
en bitter hjärtesorg. Ja, hans död hade väckt hos mig
en vild smärta. Men det var nu förbi... förbi för
alltid. Så innerligt sammanväxt med mitt själslif hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free