Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att anslå samma tomma, innehållslösa, ofta frivola
ton, när de värdigades samtala med oss dansande
ungdomar. Ack, huru gärna hade jag icke mången
gång efter en tröttsam och tråkig middag önskat att
få draga mig undan djupt inne i ett af rummets hörn,
där ett par vidtberesta och erfarna diplomater eller
några vältaliga riksråd eller eljest några framstående
män utbytte meningar rörande dagens viktigaste
frågor... men kunde jag väl detta? Nej, det lät sig icke
göra! Det hade varit så ovanligt. Det skulle hafva
väckt uppseende, kanske till och med förargelse. Jag
måste stanna kvar bland de öfriga damerna och med
så stor hänförelse som möjligt tala om de toiletter,
vi skulle bära på nästa bal eller nästa storartade
konsert. Och äfven om jag närmat mig de äldre
omförmälda herrarnas grupp, närmat mig så mycket, att
jag kunnat uppfånga deras ord, skulle det dem emellan
förda samtalet om Byrons skaldeverk, om Renans
teorier, om hvad ämne som helst, genast hafva afstannat.
Och i stället skulle de gamla herrarna hafva rest sig
upp samt under tusen artiga krumbukter frågat: »ni
kommer väl på ryske ministerns soiré i morgon?»
eller yttrat: »ack, grefvinna! Huru förtjusande var ni
icke i går afton i er laxgula dräkt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
