Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rusningen mot dörren började, voro de sista att taga
afsked.
»Nå...», utbrast min far, »hvilka äro de
viktiga angelägenheter, som kalla Er bort så plötsligt?»
»För min personliga del har jag ingenting
maktpåliggande i görningen», svarade Tilling leende, »men
när nu alla de andra försvinna, så...»
»Just så förhåller det sig också med mig», inföll
doktorn. »Min praktik för dagen är slutad. Min
senaste mottagningstimme är till ända. Alltså rår jag
helt och fullständigt om min tid.»
»Då så är», yttrade jag, »släpper jag Er icke.»
Några minuter senare hade naturligtvis min far
och den gode, hederlige doktorn slagit sig ner vid
spelbordet och fördjupat sig i ett parti piket. Baron
Tilling däremot tog plats i en fåtölj och i min
närhet framför brasan. Min far hade i förväg kallat detta
»en högtidlig, stel och sömngifvande tillställning»...
Hade jag funnit den sådan?... Ingalunda! En mera
angenäm, en mera intressant afton skulle jag knappt
förmått tänka mig. Detta sade jag dock endast tyst
till mig själf, men högt yttrade jag:
»Egentligen hade jag en svår förebråelse att göra
Er, baron Tilling», yttrade jag lågmäldt. »Hvarför
har Ni efter Ert första besök helt och hållet glömt bort
vägen hit?... Hvarför har jag icke haft nöjet se
Er här?»
»Men Ni uppmanade mig ju icke att
återkomma...»
»Inte?... Jag lät Er ju veta, att alla
lördagar...»
»Ja... ja! Alla lördagar mellan två och
fyra!... Tro icke att jag har glömt det!... Men jag
ber Eder hjärtligt, grefvinna! Kräf icke detta af mig!
Skona mig! Jag vill tala helt uppriktigt. Jag vet
ingenting så tråkigt, så dödande tråkigt som en dylik
mottagning i stora världen... ett så att säga offentligt
besök i ett enskildt hem. Man inträder i en af idel
obekanta människor uppfylld salong. Man bugar sig
för värdinnan. Man trycker förbindligt värdens hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
