Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
137
älskvärd som alltid. Från orgelläktaren ljöd under
tiden körsång. Man sjöng den dagens evangelium
och ville därmed lämna en förklaring öfver det
pågående uppträdet. Det bästa af alltsammans, det enda,
som gjorde godt intryck, var musiken, ty ingen gaf
sig tid eller ägde nog skarp hörsel att lyssna på
tjänstgörande hofpredikanten, som stod där och uppläste
dagens evangelium.
Det skulle intresserat mig att vara i de ålderstigna
människornas ställe under några ögonblick för att
erfara, hvad som rörde sig i deras inre, under det
att de sutto där till allmänt beskådande och voro
iklädda de sällsamma dräkterna. Hvad tänkte, hvad
tyckte, hvad erforo de i sina hjärtan, då de icke
endast begapades af en i lysande dräkter utstyrd
människomassa, utan till och med fingo se landsfadren
och landsmodren framför sina fötter?... Tänkte
de på, att allt detta blott var en komedi,
föranledd af den kända bibliska berättelsen? Märkte
de den afsmak, hvarmed de högättade
personerna vidrörde deras fötter? Utan tvifvel
föreföll dem det hela såsom en oklar, bländande dröm.
Men de kunde naturligtvis icke undgå att se all den
glänsande prakt, som omgaf dem på alla sidor,
och naturligtvis erforo de en stor förlägenhet. Det
skulle icke förvåna mig, om det hela åstadkom ett
fullständigt stillastående inom deras
ålderdomssvaga, tröga tankemaskineri... en fullständig
villervalla i deras tankeverkstad. Det enda verkliga, det
enda, som de förmådde fatta, var sannolikt den till
högtidligheten hörande lilla röda sidenpungen med
de trettio silfvermynt, hvilka skulle utdelas bland dem
af monarkens egen höga hand, samt den med
matvaror fyllda korg, som de skulle få medföra till sitt
eget solfattiga hem.
Hela ceremonien var snart öfverstökad och
sedan töfvade det icke länge, förrän salen var utrymd.
De första som drogo sig tillbaka voro hofvets
medlemmar. Efter dem följde utan dröjsmål de öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
