Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i4t
tigt lyckliga — under det att man i societeten helt
likgiltigt och torrt talar om saken på ungefär följande
sätt: »har Ni redan hört nyheten? Marta Dotsky har
förlofvat sig med Tilling... ett i sanning
miserabelt parti!»... Klockan är nu fem minuter öfver två
... Nu kan jag vänta honom hvarje ögonblick...
Nu ringer det... Huru mitt hjärta klappar!...
Hvilken ångest jag erfar!... Jag känner, att...»
Så långt hade jag hunnit.
Den sista raden utgöres af nästan oläsligt
tillklottrade bokstäfver... ett tillförlitligt bevis därpå,
att denna »hjärtklappning», denna »ångest» stå där
icke endast som retoriska figurer.
Men verkligheten motsvarade ingalunda mina
drömmar och aningar. Tillings besök räckte ungefär
en half timme och han förhöll sig hela tiden kall och
tillbakadragen. Han anhöll om ursäkt för sin
djärf-het att skrifva till mig. Jag borde, sade han, anse detta
hans åsidosättande af etikettens kraf såsom en följd
af den otillräknelighet, hvari en människa måste råka
i ett så smärtsamt ögonblick. Därpå berättade han
mig ett och annat om sin mor och om hennes sista
stunder. Han var riktigt vältalig. Men i det ämne,
som jag väntat, yttrade han icke ett enda ord. Och
naturligtvis återverkade detta på mig, så att äfven jag
småningom blef allt mera kall och tillbakadragen. När
han reste sig upp för att gå, gjorde jag intet försök
att hålla honom kvar. Icke heller ställde jag till honom
någon som helst uppmaning att förnya besöket.
När han var borta, tog jag naturligtvis genast
åter min tillflykt till de röda häftena, hvilka
fortfarande lågo uppslagna på mitt skrifbord.
»Jag känner, att — nu är allt slut... att jag
bittert uppvaknat ur ett ljuft själf bedrägeri. Jag tror
icke mera, att han älskar mig. Jag förmodar äfven,
att han å sin sida tror, att mitt hjärta är kallt och
likgiltigt för honom. Jag har visat mig frånstötande.
Han har funnit mitt beteende obehagligt. Jag känner
på mig, att han aldrig kommer tillbaka. Likväl
finnes i hela världen ingen människa, hvilken är mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
