Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
158
Åh... åh... nej... nej... det brådskar
alldeles icke med hvad jag har att omförmäla. Var
så god och...»
Jag önskade i detta ögonblick såväl min herr pappa
som hela bundten af hans s. k. familjeangelägenheter
till antipoderna, till de för mig icke synnerligen
bekanta trakter, där pepparen växer. Mera olägligt
skulle aldrig någon kunnat komma. Men det där
förstod icke min far. Han lefver uteslutande af och
i sin egen tankevärld. Han besinnar aldrig, att han
icke alltid är den viktigaste personen i ett sällskap.
Han är en inbiten, en rotäkta egoist ,.. det är just
hvad han är.
För Tilling återstod nu... tack vare pappas
tanklöshet... intet annat än att aflägsna sig. Men
— efter hvad som nyss försiggått emellan oss,
betydde ju hans bortgång icke skilsmässa... våra
hjärtan, våra tankar, våra själar blefvo kvar hos
hvarandra.
»När får jag lyckan att återse Er?» frågade han
sakta strax innan han kysste min hand till afsked.
»I morgon förmiddag... På Pratern...
klockan nio... till häst!» var mitt i samma hviskande
ton afgifna svar. En handtryckning... och han
var borta.
Min fars afskedshälsning till Tilling var både kall
och... jag tror, att jag öfverdrifver... föraktfull.
»Hvad är det här?... Hvad skall det här
betyda?» frågade han med stränghet i både ton och
min, så snart dörren tillslutits bakom den bortgående
Tilling. »Du låter ditt näsvisa tjänstfolk säga mig...
mig... din far... att du icke är hemma och —
sedan jag med halft våld banat mig en väg in, så
finner jag dig i en förtrolig tete à tete med en sådan där
person som Tilling.
Jag rodnade starkt... dels af förlägenhet, men
dels och mest af kokande vrede. Men så saktmodigt
jag förmådde framställde jag den frågan:
»Hvilken är den familjeangelägenhet, som du,
min far, nu kommit att afhandla...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
