Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
164
sedan han hälsat, vändt sin häst och börjat rida vid
min sida. Hans min, hans ton vittnade på ett mera
än tydligt sätt om svartsjuka. Och... kan någon
tänka sig det?... när jag i hans anletsdrag läste
denna känsla, beredde det mitt hjärta en ljuf och
innerlig glädje.
»Blef gossen rädd för mig?» yttrade han. »Eller
skenar hans häst?...»
»Jag skickade bort honom... därför att...»
»Grefvinna!... Marta!... Att jag skulle möta
Er just i sällskap med denne Althaus!... Hela
världen vet ju, att han är förälskad i sin kusin.»
»Det är sannt.»
»Och att han önskar vinna Er gunst...»
»Det är också en sanning.»
»Och inte utan hopp?»
»Inte alldeles utan förhoppningar!»
Tilling var tyst.
Med ett lycklig leende såg jag på honom.
»Er blick talar ett annat språk än er tunga»,
yttrade han efter en stunds tystnad. »Ty er blick säger
mig, att Althaus älskar utan hopp.»
»Öfver hufvud taget älskar han icke alls min
person. Föremålet för hans svärmeri är min syster Lilly.»
»Med dessa ord lyfter Ni en hel klippa från mitt
hjärta. Denne unge man var också en medverkande
anledning till mitt beslut att lämna Wien. Jag skulle
aldrig uthärdat att nödgas se och bevittna...»
»Hvilka voro de andra skälen till er afsikt att
lämna oss? Omtala nu med uppriktighet allt för mig!»
»Som inför min biktfader!... Jag fruktade, att
min lidelse skulle tillväxa... att jag icke längre skulle
kunna dölja den för världens ögon... att jag skulle
göra mig på en och samma gång löjlig och olycklig...
»Känner Ni er olycklig nu?»
»O, Marta!... Alltsedan i går lefver jag i ett
sådant sällhetsrus, att jag nästan icke är mig själf
mäktig. Men jag lefver dock icke utan fruktan...
liksom då man drömmer alltför ljufva drömmar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
