Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
168
så manlig fasthet... emedan han visade sig vara
en så god och kärleksfull son... emedan —
»Och du då, Fredrik?... Hvarför älskar du
mig?» afbröt jag plötsligt min bekännelse.
»Af tusende skäl lika visst som af ett enda!»
»Låt mig höra!... Allra först de tusen!...
Bikta dig nu!»
»De tusende?!... Nåväl, här har du dem: ditt
ädla hjärta... din snillrika själ... ditt ljufva leende...
dina små fötter... din hvita och välformade hand...
ditt nobla sätt... ditt värdiga sätt att skicka dig...
din underbara...»
»Nej... nej, Fredrik! Stanna nu! På det där
sättet skulle du helt visst kunna fortsätta, till dess du
uppnått fulla tusendet... Vi lämna därför frågan
om de tusen anledningarna. Säg mig i stället, hvilken
den anledning var, som du kallade den enda?»
»Den är ofantligt mycket enklare, ty med sin
rikedom, sitt öfverflöd, sin oändliga kraft innesluter den i
själfva verket alla de öfriga. Jag älskar dig, Marta,
just därför, att jag älskar dig... ja, just därför.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
