Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
176
»Och om jag nu uppställde det såsom ett
villkor?»
»Det kommer Ni aldrig att göra, ty om så skedde,
blefve jag nödsakad att släppa ur mina händer och
försaka den högsta lycka, den största sällhet, som
jorden kan erbjuda mig. Ni är i besittning af
rikedom. Jag äger intet annat än min militära
befattning, ingenting annat än utsikten att kunna
avancera... och denna min enda tillgång hvarken vill
eller kan jag släppa ifrån mig. Det skulle för öfrigt
svära emot mina begrepp om heder och plikt...»
»Bra taladt, min son... i sanning både bra och
hederligt och manligt! Det vore stor skada, om en
sådan man som Ni skulle öfvergifva sin lefnadsbana.
Ni har icke synnerligen långt kvar, innan Ni blir
öfverste och säkert har framtiden åt Er förbehållit att
blifva general... kanske till slut guvernör eller till
och med krigsminister. Och på samma gång
avancerar ju Er fru till en allt mera angenäm
lefnadsställning.»
Jag teg. Hoppet och utsikterna att blifva
stats-rådinna ägde för mig ingen lockelse. Allra helst ville
jag tillbringa mitt lif i landtlig stillhet och
tillbakadragenhet tillsammans med min egen älskade Fredrik.
Men likväl kände jag både tillfredsställelse och glädje,
då jag hörde honom uttala detta beslut. Ty detta
skulle för honom vara en sköld och ett beskärm mot
de misstankar, som min far mot honom hyst och
uttalat, och för hvilka han säkerligen skulle blifvit
föremål äfven från världens sida.
»Ja... helt och hållet försonad med Edra
åsikter och afsikter känner jag mig nu», återtog min far.
»Uppriktigt sagdt!... Jag trodde, att Ni ämnade
begära afsked hufvudsakligast få grund af en
önskan... nå, nå... Ni behöfver inte se så
ursinnig ut för det... jag menar blott, att jag trodde Er
ämna lämna krigstjänsten för att få draga Er tillbaka
till privatlifvet... Däri skulle Ni emellertid hafva
handlat mycket orätt. Och jämväl hade det varit en
himmelskriande orätt mot Marta, som ju är en sol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
