Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
190
lifsfara blir lika stor, hurudan och hvilken
anledningen till kriget än månde vara...»
»Den enskilde medborgarens öde får icke tagas
i betraktande, mitt kära barn, när det gäller
världshistoriska tilldragelser. När ett krig bryter ut,
förstummas frågorna, om den eller den skall stupa eller
icke... allt annat undantränges af den ensamt
viktiga hufvudfrågan, hvad fäderneslandet kan vinna eller
förlora på kriget. Och nu som nämndt är... om
vi skulle råka i tvist med Danmark, så kunna vi aldrig
därigenom förlora någonting, men väl utvidga vår
maktställning inom tyska förbundet. Jag drömmer
ständigt den fagra drömmen, att Habsburgarne skola
ännu en gång vinna den tyska kejsarkrona, som med
rätta är deras tillhörighet. Det vore för öfrigt alldeles
som det borde vara, helt och hållet i sin ordning.
Vi utgöra den mäktigaste och mest betydande staten
i förbundet! Hegemonien är och måste förblifva
vår!... Men det är icke fullt tillfredsställande...
Jag skulle sannfärdligen hälsa ett krig med Danmark
såsom en synnerligen lycklig tilldragelse... såsom
ett oss af Försynen beredt tillfälle att icke endast
utplåna skymfen af våra nederlag 1859, utan äfven åt
oss förvärfva en så säker ställning inom tyska
förbundet, att vi med lätthet kunde finna en ersättning för
vår förlust af Lombardiet... åhnej, inte blott detta
... utan äfven... hvem vet?... utvidga vårt
herravälde, så att en återeröfring af denna förlorade
provins blefve en lätt sak.»
För min del granskade jag under detta tal min
Fredriks ansikte. I samtalet hade han alls icke tagit
någon del. I stället hade han inlåtit sig i en både
synnerligen liflig och synnerligen munter konversation
med Lilly. Ett svärd gick genom min själ... Jag
erfor en grym smärta, hvilken i sig innefattade en
hel samling af pinsamma, smärtande föreställningar,
Det kunde blifva krig... och han, som för mig var
allt, måste gå med ut att möta fienden... han
kunde blifva sårad... hans tappra hjärta kunde
genomborras af en kula... och under mitt hjärta bar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
