Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
200
någon af de s. k. fosterländska agitatorerna gjort
intryck på mitt sinne, förmådde jag i någon mån
försona mig med en sådan sakernas ställning. Framför
allt hade jag stor respekt för slagordet »plikt mot
fosterjorden». Det ringde ständigt i mina öron, och det
framkallade naturligtvis den tanken: »ingen plikt utan
motsvarande rättighet... hvad har då fosterlandet
gifvit mig?»... Nåja... nåja... vi hörde ju till
»tyska förbundet» och vi voro ju pliktiga att vid de
»tyska brödernas» sida kämpa för de »tyska brödernas»
rättigheter. Nationalitetsprincipen innefattar ju i sig
en känsla af samhörighet, den är något, som med
styrkan af en naturkraft tvingar det ena folket att vid
kritiska tidpunkter hjälpa och bistå den
närbesläktade nationen. Denna samhörighetskänsla kräfver
handling. Och från denna sida sedt måste ju krig
finnas... Jag hakade mig fast vid denna idé och
den minskade i någon mån förtrytelsen i mitt inre.
Om jag då kunnat förutse, att hela denna tyska
förbrödring snart skulle upplösa sig i den allra mest bittra
fiendskap, att hatet mot Preussen skulle i Österrike
upplåga ännu mycket mera häftigt än hatet mot
Danmark... ja, då skulle jag redan vid den tiden kunnat
inse... hvad lifvet sedermera lärde mig... att
samtliga de motiv, samtliga de »tvingande
anledningarne», som anfördes för att rättfärdiga kriget och
framställa det som berättigadt och absulut nödvändigt,
voro i själfva verket ingenting annat än tomma
fraser och grundlösa, värdelösa förevändningar.
På nyårsaftonen voro vi ånyo samlade hos min
far. Klockan slog tolf på natten. Vi befunno oss på
själfva gränsen mellan det gamla året, hvars innehåll
vi kände, och ett nytt år, hvilket låg framför oss
dunkelt och hemlighetsfullt. När midnattstimmen
tillkännagafs af vår matsalsklocka och samtidigt de tolf
slagen började ljuda från det ena efter det andra af de
i vår stad befintliga kyrktornen... då reste sig min
far med stor högtidlighet, såg ofantligt viktig och
tankediger ut, höjde sitt glas med den för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
