Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 24
»Nej — Marta är vackrare. Om det blir en flicka,
så gif henne detta namn, som hennes far i
dödsstunden...»
»O, Fredrik!... Hvarför talar du alltid om att
dö?... När du kommer åter...»
» Ja, når..upprepade han med en djup suck.
Ändtligen inbröt dagen. Och då slöto sig mina
sömntyngda ögon. Vi sjönko båda i en lätt
slummer. Med armarne omkring hvarandras lif lågo vi
på detta sätt en stund utan att förlora medvetandet
om, att afskedsstunden var nära, att den kom allt
närmare.
Plötsligt reste jag mig häftigt upp och började
jämra mig högt. I samma ögonblick väcktes Fredrik.
»I himlens namn, Marta... huru är det med
dig... Det är väl inte... Säg!... Är det
möjligt att din stund...?»
»Ja», yttrade jag svagt.
Var det ett skrik eller en bön eller en
förbannelse, som nu banade sig väg öfver hans läppar? Han
fattade klockan och ringde med häftighet. Till den
instörtande tjänarinnan ropade han:
»Spring genast att hämta doktorn och
barnmorskan !» hvarefter han kastade sig på knä vid min sida,
öfverhöljande min nedhängande hand med kyssar.
»Min älskade!... Min hustru!... Mitt allt!...
Och just nu... nu kallar plikten mig bort...!»
Jag kunde icke tala. Jag vred mig i de mest
oerhörda fysiska kval och smärtor och därjämte var den
själssmärta, jag kände, rent af förfärlig, då jag hörde
hans »nu måste jag bort» samt såg, huru olycklig
detta gjorde honom...
Snart anlände emellertid läkaren och barnmorskan
samt började syssla omkring mig. Medan detta
pågick, måste Fredrik träffa sina sista förberedelser
till afresan. Sedan han slutat dessa, fattade han
läkarens båda händer och utropade:
»Doktor!... Doktor!... Lofva mig att rädda
henne! Och Ni skickar mig redan i dag ett telegram!?
Till N., där vi komma att rasta!...» Han uppräknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
