Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2Ö2
»Mera än någonsin! Ingenting har kommit till
afgörande... Men schleswig-holsteinarne hafva nu till
lösen: ’hellre Danmark än Preussen!’ Oss preussare
hata de...»
»Och hur befinner sig Augustenburgaren?...
Honom rå de ju om... Påstå inte motsatsen,
Fredrik!... Det var ju efter honom, som de af
danskarne förtryckte landen så ifrigt längtade... det
var ju för hans, ’den ende berättigade tronarfvingens’
räkning, som hela detta krig utbröt, hvilket kunde kostat
mig — dig!... Låt mig således behålla den lugna
och betryggande tron på, att Augustenburgaren
blifvit insatt i sina rättigheter och nu regerar i de
odelade härtigdömena... Han hade ju ’historisk
rätt’...!»
»Ack, det är klent beställdt med dina historiska
rättsanspråk, Marta lilla», genmälde Fredrik
skrattande. »Om Augustenburgaren är numera icke det
ringaste tal... annat än i hans egna protester,
manifester och proklamationer.»
Från denna tid började jag ånyo intressera mig
för de politiska förvecklingarne och erfor då, att trots
det vid freden i Wien uppsatta protokollet ingenting
ännu var godkändt eller fastställdt. Den
schleswig-holsteinska frågan hade sedan den tiden befunnit sig
i alla möjliga stadier, men var för närvarande ännu
mera »sväfvande» än någonsin. Ingen visste, hvilka
afsikter de allierade hade beträffande de eröfrade
provinserna, och dessa båda makter själfva, Preussen och
Österrike, utslungade nu mot hvarandra den
förebråelsen, att de ömsesidigt sökte rikta sig på hvarandras
bekostnad.
På detta sätt strider man oafbrutet. Preussen
förklarar mycket högtidligt, att det uppställdt sina
fordringar blott i hela Tysklands välförstådda intresse, att
det ingalunda har för afsikt att annektera något...
men om dessa billiga fordringar icke blefve
tillfredsställda, ja, då (och rösten blef hotfull) då skulle
Preussen sannolikt komma att kräfva ännu mera...
Naturligtvis blef man nu i Österrike allt mera förbitt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
