- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
278

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

278

»Du skall vara vid godt mod, mitt barn, vid
mycket godt mod! Kriget kan icke räcka länge.
Endera dagen tåga våra tappra gossar in i Berlin...
Och liksom din make kom välbehållen och frisk hem
från Schleswig-Holstein, så skall han också komma
hem från detta fälttåg.. med ett sår kanhända...
med ett afskjutet ben kanske, men höljd af nya,
friska, härliga lagrar. Visserligen kan det ju för honom,
som själf är af preussisk härkomst, kännas en smula
obehagligt att strida mot Preussen... men när han
nu en gång har trädt i Österrikes tjänst, så är han
naturligtvis med lif och själ en af de våra...
naturligtvis!... naturligtvis!... Dessa fördömda
preuss-rackare! De vilja helt enkelt köra oss ut ur det
tyska förbundet...! Men den saken skola de min...
få ångra, då vi eröfrat Schlesien åt Habsburgarne...»

Förtviflad ropade jag:

»Min far... lämna mig i ro!»

Förmodligen inbillade han sig, att jag erfor
behof att få i ensamhet gråta ut. Han var af
gammalt en fiende till alla rörande uppträden och
scener, hvarför han också genast beviljade min bön och
aflägsnade sig.

»Men — gråta — nej; det kunde jag tyvärr

icke.

Det förekom mig, som om någon hade med ett
bedöfvande slag träffat mitt hufvud. Jag andades
med svårighet. Jag satt alldeles orörlig och stirrade
nästan medvetslöst ut mot väggen. Men när jag
sansat mig något, steg jag upp och slog mig ned vid skrif
-bordet, där jag i ett af de röda häftena antecknade
följande:

»Dödsdomen är således nu fälld.
Hundratusentals människor skola nu afrättas. Skall Fredrik, min
ädle, älskade Fredrik, vara en af dem?...
Följaktligen äfven jag!... Är jag väl för mera än de
andra hundratusen?... Hvarför skulle icke jag dela
deras öde?... O, jag önskar, att jag redan vore
död...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free