Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
289
att den verkar såsom vore den en målning, utan att
intrycket stores af verklighetens fasansfulla detaljer.
Man ser icke däruppifrån det rinnande blodet. Där
hör man inga dödsrosslingar, inga smärtans rop. Man
ser endast de väldiga kolonnerna, som slingra framåt
på alla vägar... dessa olika regementen och
batterier, samt ammunitionsvagnar, utkommenderade
bondvagnar, packhästar och till sist trossen. — Men ännu
mera imposant blir skådespelet, då det är icke blott
en, utan två krigshärar, som operera på den slätt,
hvilken utbreder sig för ens ögon... och allra mest
imponerande, när de båda arméerna sammandrabba
med hvarandra. Huru de blixtrande vapnen, de
för vinden fladdrande fanorna, de bångstyriga
hästarne bölja omkring och bland hvarandra liksom
ett i vågor upprördt haf... det är en syn, värd att
se — på afstånd. Öfver alltsammans bölja tjocka
rökmoln, hvilka mångenstädes bilda tjocka slöjor, som
dölja det hela. När de dela sig och skingras,
framträda de enskilda kämpande grupperna ännu
tydligare för ögat...»
»Byn är nu vår... nej, nu är den
återigenTfien-dens... Men — nu är den icke längre en by. Det
är endast en hög af rykande ruiner.»
»Invånarne (de arma människorna, det var ju
deras by, deras egendom) hade redan förut flytt ur
sina hem och gömt sig någonstädes. Och det var
för dem en relativ lycka, ty då en strid försiggår i en
bebodd ort, susa vänners och fienders projektiler in i
stugorna, dödande kvinnor och barn. En enda familj
hade stannat kvar i den by, som vi i går intogo,
förlorade, åter eröfrade och ånyo förlorade. Det var ett
ålderstiget äkta par och deras — i barnsäng liggande
do£ter. Hennes make tjänstgjorde vid vårt regemente.
När vi närmade oss byn, vände han sig till mig, sägande
»därborta, herr öfverstelöjtnant, där i huset med
det röda tegeltaket bor min hustru jämte hennes gamla
mor och far. De hafva icke kunnat fly. Hustru min
väntar hvarje ögonblick sin nedkomst, om den icke
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
