- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
294

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

294

»En preussisk ryttare, stark som Goliath, rycker
en af våra yngsta officerare (en vacker, men spensligt
byggd löjtnant... huru många flickor svärma icke
kanske för honom?) ned ur sadeln och krossar hans
hufvud mot foten af Mariakolonnen. Marias bild
bevittnar detta utan att förändra en min. En annan af
de fientliga dragonerna, lika jättestor, fattar min
sidoman om strupen och böjer honom så häftigt och med
så stor kraft tillbaka i sadeln, att — hans rygg
af-brytes... O, jag hörde själf, hur det knackade...»

»Och äfven härtill skänkte madonnan sin
välsignelse...»

* *

Slaget vid Königgrätz var utkämpadt. Ånyo ett
förkrossande nederlag!... Ja, denna gång tycktes
det till och med vara afgörande. Min far, alltid delikat,
delgaf oss denna underrättelse i en tonart och med
ord, som om han förkunnat oss världens undergång.

Och från Fredrik ankom hvarken bref eller
telegram! Var han sårad?... Var han måhända död?
Konrad skickade sin fästmö underrättelse att han var
oskadd. Förlustlistorna hade ännu icke ankommit.
Man visste blott, att manspillan vid Königgrätz hade
varit oerhördt stor — fyrtiotusen dödade och sårade.
Och den sista bulletin Fredrik skickat mig var denna:
»i dag begifva vi oss till Königgrätz.» Min oro, min
förtviflan voro gränslösa.

V Ännu på tredje dagen icke någonting från min
Fredrik! Jag gråter — gråter hela timmar. Just
därför, att jag ännu icke helt och hållet förlorat hoppet,
kan jag gråta. Om jag visste, att allt vore förbi,
skulle jag icke längre finna några tårar för min sorg.
Äfven min far är numera nedstämd. Min bror Otto
är alldeles rasande af hämndlystnad. Det förljudes,
att man nu ärnar i Wien upprätta en ny här — en
armé af frivilliga. Till den vill han sluta sig. Vidare
förtäljes man och man emellan, att Benedek skall af-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free