Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
297
Vestibul, väntsalar, perrong — allt var uppfylldt af
sårade, bland hvilka många tycktes vara döende.
Öfverallt vimlade det af människor: sjukskötare
sanitets-soldater, läkare och barmhärtighetssystrar, samt af
män och kvinnor ur alla samhällsklasser, hvilka
infunnit sig där för att se, om icke i den senaste transporten
fanns någon af deras anförvandter, eller också för att
bland de sårade utdela gåfvor af vin, cigarrer,
cigaretter o. s. v. Järnvägspersonalen var öfverallt
sysselsatt med att hålla de påträngande skarorna tillbaka.
Ej heller mig ville man släppa fram.
»Hvad vill ni?... Plats där!... Det är
förbjudet att gifva de sjuka mat eller dryckesvaror.
Vänd Er till kommittén!... Där tager man emot
alla gåfvor.»
»Nej... nej! Jag ämnar resa härifrån. När
af går nästa tåg?»
Det dröjde en god stund, innan jag kunde erhålla
upplysning därom. De flesta tågen voro inställda,
erfor jag omsider. Linien måste hållas öppen och
klar för ankommande tåg, hvilka medförde sårade.
Något passageraretåg skulle icke afgå den dagen.
Endast två tåg skulle afgå till omnäjderna kring
Königgrätz — det ena med reservtrupper, det andra...
hvilket stod till »den patriotiska
välgörenhetsföreningens» förfogande och till ingen annans... hade full
last af materialier, läkare, sjuksköterskor, och
barmhärtighetssystrar.
»Skulle jag icke möjligen kunna få följa med ett af
dessa tåg?»
»Absolut omöjligt!»
Men i mitt sinne hörde jag alltmera tydligt, allt
mera hjärtskärande min Fredriks rop, om hjälp och
bistånd. Det gjorde mig nästan förtviflad.
Emellertid blef jag plötsligt varse baron S., vice
ordföranden i den patriotiska välgörenhetsföreningen
... samme man, som jag lärt känna under krigsåret
1859. Jag dröjde naturligtvis icke att ila honom till
mötes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
