- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
307

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3°7

»Detta utseende har nu ett slagfält på morgonen
efter drabbningen. Skall jag nu förtälja, hvad som
sker på den därpå följande aftonen?»

»Det där känner jag en smula till. Segrande
parten har naturligtvis aflåtit telegram till sitt lands
hufvudstad — telegram om segern. Och från
hufvudstaden har telegrafen spridt den glädjande tidenden rundt
omkring landet. Följaktligen håller man där följande
afton te deum i kyrkorna... man sjunger »Pris
var dig, o Gud, o Fader, Son och Ande!» Och på
kvällen ställer modern eller hustrun eller systern till
en af dem, som blifvit lefvande begrafna, ett par
brinnande ljus i sitt fönster, ty hela staden är ju illuminerad.»

»Ja, en sådan komedi uppför man därhemma. Men
ser Ni, min fru, med den andra solnedgången är
tragedien ännu icke utspelad på slagfältet. Icke på långt
nära! Utom dem, som blifvit transporterade till
fältlasaretten eller nedmyllade i grafvarne, finnas äfven
sådana, som ännu icke blifvit funna. Dolda bakom
tjocka snår af buskar, i det inre af sädesfälten eller
mellan nedrasande bjälkar och stenar, hafva de
undgått sjukbärarnes och dödgräfvarnes
uppmärksamhet, och för dem börjar nu en fasansfull dödskamp,
hvilken... räcker flera dygn. Där få de ligga kvar
under middagssolens hetta, i hällregn, i den iskalla
nattluften... ligga där på en bädd af tistlar. Deras
andedräkt förpestas och nästan kväfves af den
väm-jeliga lukten från de ruttnade liken, som ligga rundt
omkring dem och den ofta icke mindre vidriga lukten
från deras egna stinkande sår... ja, åskåda, huru de
giriga korparna stilla sin hunger med ännu skälfvande
människolemmar.»

* *

*



Det var en fruktansvärd resa. Doktorn hade
visserligen för längesedan ändat sin hemska skildring, men
— de scener, han målat, fortsatte att om och omigen
utspelas i mitt inre medvetande, inför min inre syn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free