Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
332
fade i salongen, var vårt samtal ingenting mindre
än muntert och gladt. Hvarje skämt var
förstummadt på våra läppar. Vi musicerade icke mera...
vi hade icke någon ro att spela kort, vi hade icke någon
smak för litteraturen... Vår lektyr var tidningar...
idel tidningar... intet annat än tidningar, och dessa
innehöllo intet annat läsvärdt än det, som redaktören
samlat under rukriken »krig»... Ingenting annat än
krig! Våra samtal rörde sig oftast omkring de
tilldragelser, som Fredrik och jag upplefvat på de böhmiska
slagfälten. Min afresa till krigsskådeplatsen hade
visserligen uppväckt alla mina fränders och vänners stora
misshag, men det oaktadt lyssnade de med spänd
uppmärksamhet och tindrande ögon, när jag förtäljde
något af allt det myckna och förfärliga, som jag själf
upplefvat eller som blifvit inför mig skildradt af andra.
Rosa svärmade för fru Simon och fattade, sade hon,
ett raskt beslut att sluta sig till de sachsiska
samariterna, om kriget skulle fortfara att rasa. Naturligtvis
var vår far den förste att protestera häremot. Hans
slagord var: »med undantag af våra
barmhärtighetssystrar och de oundvikliga marketenterskorna hafva
inga kvinnor att skaffa med kriget... De duga icke
till sådant. Vi hafva ju ett färskt bevis därpå, då vi
veta, hur oduglig vår Marta visade sig. Det var ett
oförlåtligt tilltag du den gången företog dig, mitt
kära barn... alldeles oförlåtligt! Du tøitt eget lilla
dåraktiga barn! Din man borde verkligen banna dig
helt duktigt för detta ditt beteende.»
Fredrik tryckte och smekte min hand samt yttrade:
»Ja... ja, en dårskap, var det visserligen men en
vacker, en prisvärd dårskap...»
När jag någon gång helt oförblommeradt beskref
de rysliga uppträden, som jag själf bevittnat eller hvilka
jag hört mina reskamrater skildra, plägade antingen
min far eller tant Maria afbryta min berättelse med den
förebråelsen :
»Hur kan du förtälja dylika ruskiga saker. Det
passar ingalunda en förnäm dam som du... Hvilka
gräsliga ord du begagnar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
