Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
140
jag hyser sympati för ett mera mänskligt sätt att föra
krig. Åt de sårade måste man ägna en omsorgsfull
vård, och detta redan i härens välförstådda intresse.
Genom god vård kunna de snart åter blifva
stridsdugliga och ånyo intaga sina platser bland kamraterna.»
»Du har så rätt, min far: de kunna åter blifva
brukbar kanonmat och det är ju hufvudsaken... Men
allt hvad jag i det hänseendet skådat, ingifver mig den
vissheten, att ingen konvention i världen, om den
disponerar än så mycket folk och än så stor
sjukvårdsattiralj, förmår afvärja allt det elände, som är en
ovillkorlig följd af ett fältslag...»
»Visserligen icke afvärja, men mildra! Hvad som
icke kan undvikas eller förhindras, det måste man söka
förmildra.»
»Erfarenheten gifver emellertid vid handen, att ett
sådant elände icke kan på ett tillfredsställande sätt
mildras. Jag skulle vilja vända om satsen och säga:
hvad man icke kan mildra, det * bör man förhindra!»
Den tanken, att krigen måste afskaffas, att de
måste upphöra, vann hos mig alltmera insteg, ja, den
började rent af blifva en fix idé. Och hvarje förnuftig
människa måste i mån af sin förmåga bidraga till
sträfvandet att föra mänskligheten framåt mot detta
sköna mål, bidraga, om också med blott tusendedelen
af en millimeter. Skräckscenerna från Böhmen stodo
beständigt inför min själs ögon. Isynnerhet om
nätterna, då drömmar om dessa fasansfulla scener väckte
mig, kände jag min själ uppfylld af vemod och tyckte
mig liksom höra en manande stämma: »gör ett slut på
detta gränslösa elände!» Först när sömnen
fullständigt vikit undan och jag hunnit reda mina tankar...
först då insåg jag med smärta, huru vanmäktig jag i
detta hänseende var. Huru skulle jag väl kunna lägga
hinder i vägen för stora världshistoriska tilldragelser?
Man kunde ju lika gärna anmoda mig att hejda en
rasande orkan eller lugna ett upprördt haf. Och min
nästa tanke var: Fredrik har jag åter. Jag kände
mig då så outsägligt lycklig, att jag slingrade mina
armar omkring hans hals och tryckte en kyss på hans pan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
