Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
342
Aldrig... aldrig! Jo, om de komma till oss ödmjuka
och krypande på alla fyra...»
»I den händelsen skulle man väl med sin fot
trampa deras nacke», inföll Fredrik. »Ty förbund söker
man ju endast med dem, som imponera genom sin
makt eller som kunna vara till bistånd mot en
gemensam fiende. Egoismen är statskonstens
grundprincip.»
»Nåja», genmälde min far, om vi benämna
fäderneslandet ego, så måste allt annat underordnas
en så ädel egoism. Och allt det, som kan synas
tjänligt och nyttigt för detta dominerande ego, det är
till-låtet, ja, det får, det kan, det bör betraktas såsom
påbjudet och förordnadt, äfven om det icke med
uttryckliga ord är omtaladt i någon författning eller
lag. Statens ’ego’, statens jag står vida upphöjdt
öfver alla andra tänkbara jag...»
»För min del», inföll Fredrik, »finner jag det vara
i hög grad önskligt, att samma mera belefvade och
upphöjda tänke- och handlingssätt, som under de
senaste årtiondena alltmera arbetat sig fram i de enskilda
människornas umgänge med hvarandra, deras
sammanträffande på väg och stig, äfven måtte mer och
mer göra sin rätt gällande, ja, hvarför icke säga ’göra
sin makt gällande’ äfven i staternas och
värlsdelar-nes samlif med hvarandra... O, måtte
människorna dock en gång omsider komma till den insikten,
att de skulle befordra sina egna intressen vida mera,
vida kraftigare, om de förenade dem med andras
intressen, än genom att sträfva efter att blott vålla de
andra skada!... Om alla stater, om alla enskilda
lefde i frid med hvarandra och samlade all sin kraft,
all sin energi, använde alla sina krafter på arbetet att
föra världen, ’tiden’, människorna framåt... o, med
hvilka jättesteg skulle icke då framåtskridandet ske!»
»Hvad säger du!» utropade min far, i det han
förde handen till örat. Men han hade säkert hört det.
Fredrik bekymrade sig naturligtvis icke om att
upprepa sitt långa tal. Han låtsade icke höra, och
diskussionen var för denna gång afslutad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
