Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
354
»Jag hatar dem såsom nation, men det kan aldrig
falla mig in att hata individerna af denna nation.»
Nå, detta är ju ett lika innehållslöst och betydelselöst
yttrande, som om någon ville säga: »jag hatar vin
såsom dryck, men hvarje särskild droppe sväljer jag
med största nöje. Det är ju rent oförnuft.
Hos min far tog emellertid ärelystnaden
öfverhand öfver rasfiendskapen. Han gaf beredvilligt sin
välsignelse. Men tant Maria var mindre medgörlig.
»Saken är omöjlig!» utbrast hon, då vi förde den
på tal. »Alldeles omöjlig! Prinsen tillhör ju
lutherska trosbekännelsen.»
Nå — hon var »sur», men omsider tröstade hon
sitt hjärta med den förhoppningen att Rosa
sannolikt skulle omvända sin så djupt förälskade
hjärtevän... Och så var tant Maria belåten... Den,
$om framställde de flesta och starkaste
invändningarne, var Otto. »Om det ånyo blir krig, som vi väl
få hoppas, hur skall jag då kunna vara behjälplig att
jaga min egen svåger ut ur vårt land?» Men man
lyckades slutligen äfven för honom förklara den härliga
teorien om skillnaden mellan en nation och dess
individer. Och — till min gränslösa förvåning begrep
han den, ty... jag har aldrig förmått förstå den.
Det är med en förunderlig lätthet människorna
under glada och fridfulla förhållanden förgäta all sorg,
allt bekymmer, allt elände, som varit... Två
älskande par — eller jag må väl säga tre, ty Fredrik
och jag, fastän gifta, svärmade för hvarandra nästan
ännu mera än de trolofvade — hvad jag ville säga
är, att så många älskande par inom vår lilla
familjekrets gjorde stämningen angenäm och lycklig. Slottet
Grumitz var under den följande tiden ett hemvist för
lefnadslust och glädje. Småningom kände äfven jag,
att minnet af de gångna veckornas skräckscener
började förblekna. Men... ännu var det icke slut med
krigets obehagliga följder. Från den oss omgifvande
världen trängde till våra öron oaflåtligen genom
tidningar, bref och muntliga meddelanden sorgliga
underrättelser af många slag. Vi fingo höra, att de eller de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
