Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
178
fått ett svart öfverdrag. Under loppet af vårt besök
förde hon oss in i Gottfrids forna arbetsrum. Allt
hade där blifvit bibehållet i samma skick som på
dagen före hans afresa. Hon framtog ur sin portfölj ett
bref från sonen, hvilket hon uppmanade oss att läsa.
Det hade följande lydelse.
»Min egen, innerligt kära moder!»
»Jag vet ju, att du, så snart \ jag rest, kommer in
i mitt rum, för att få i ensamhet gråta ut. Du skall
då finna detta bref och läsa det. Det personliga
afskedet med all dess bittra smärta är ju då
öfverstån-det. Så mycket mera bör det då glädja dig, dyra
moder, att upptäcka ännu ett tecken, att höra ännu
ett ord från mig... ett gladt, ett förhoppningsfullt
ord. Var vid godt mod, moder min! Jag kommer
åter. ödet... försynen, eller hvad nu denna
hemlighetsfulla makt heter... kan icke, skall icke vara
nog grymt att skilja från hvarandra två hjärtan, så
innerligt förenade som ditt och mitt. Mitt föreliggande
öde är helt säkert att lyckligen återvända till dig
efter ett lyckligt fälttåg, höljd med kors och stjärnor
och att sedan — göra dig till en sexfaldig farmor.
Jag kysser dina händer, jag kysser din klara
panna, jag trycker den sonliga kärlekens varma kyss
på dina läppar, du goda, du ädla, du den mest
tillbedjansvärda af alla mödrar på jorden.»
^ Din Gottfrid
När vi trädde in till tant Cornelia, var hon
emellertid icke ensam. I salongen befann sig äfven en
mager och lång herre, klädd i lång, svart kaftan. Man
såg genast, att den herrn tillhörde det stånd, hvars
medlemmar behaga kalla sig guds tjänare,
fastän de i verkligheten dyrka Mammom och åtskilliga
andra ännu sämre af gudar. Tant presenterade:
»Min systerson, öfverste Tilling —
konsistorial-rådet Muller!»
»Min vän och själasörjare», förklarade tant,
sedan vi satt oss. »Han låter sig, gudilof, angeläget
vara att trösta mig i min djupa sorg.»
»Men»? inföll denne andans man, »jag har ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
