Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
382
»Att skydda sig mot fienden, det är hvarje
människas, hvarje folks heligaste rättighet, ja, dess
ädlaste plikt. Men då man ser, hvar faran lurar och
hvarifrån ett fredsbrott snart måste komma,, så är
det både lofligt prisvärdt och nödvändigt att vara
den förste, som griper till vapen. Det måste stå
statens högste styresman fritt att, när han ser faran nalkas
gränserna, börja kriget. Genom ett sådant förfarande
lyder han ju budet: »den som griper till svärd, han
skall genom svärd förgås». Då han söker låta dem
genom svärd omkomma och gå under, som dragit
svärdet mot honom och hans folk... ja, då lyder
han ju det nyss nämnda gudomliga budet.»
Med en massa exempel, hämtade från den rymliga
bibeln, där man med lätthet finner bevis för allt hvad
man önskar, och genom anförande af många
bibelspråk försökte herr konsistorialrådet bibringa mig den
öfvertygelsen, att kriget är en högst förträfflig
anordning af försynen samt att de styrelser, som
framkalla dem, handla endast i guds välförstådda
intresse. Han höll en lång utredning rörande
sammanhanget och förbindelsen mellan den krigiska
andan och den kristliga andan. Han talade med
entusiasm om den »härliga betydelse, som inbegripes
i den ed, man svär fanan. Han talade vidare med
sal-velse om de förböner, som alla dagar och
isynnerhet alla söndagar framföras inför Gud i landets
alla tempel och kapeller: »Gud bevare
krigsmakten till lands och vatten samt alla dem, som troget
tjäna konungahuset och fäderneslandet! Lär dem
att såsom sanna kristna i tid tänka på sin ändalykt
och välsigna deras mödor och arbete för din ära och
deras fosterlands välfärd!»
I denna anda fortfor han att sucka ännu en lång
stund. Än var hans stämma mild och hans hufvud
skenheligt lutadt åt sidan... det var medan han
vidt och bredt ordade om kärlek, ödmjukhet, tålamod,
himmel, frälsning och hvad han benämnde »kostliga
ting.» Än talade han med en stämma, som om han
varit en kommenderande militär... och då flödade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
